Det är fredag och jag är ledig...veckan som har passerat i raketfart har varit både regnig och lite småkylig. Förvisso inte lika kylig som veckorna före men ändå ingen vårvärme. Björkarna har ännu inte slagit ut. Jag har nästan gått in i ett depressivt tillstånd där endast sol och värme kan lösa upp min stela lekamen. Jag har cyklat i regn, snöslask och även minusgrader emellanåt...i maj...det tar på kan jag säga. Jag avskyr kyla. Framförallt på våren. Jag längtar till min kolonilott så det värker i kroppen. Jag är rastlös och otålig över att få komma igång.

 

Idag känns det som en möjlig vändpunkt. Det har slutat regna och luften känns varm. Molnen hänger tunga över stan men vad gör väl det när det utlovats sol lite senare idag. Kanske jag äntligen kan sträcka ut kroppen och utbrista i ett galet vårskrik? Hoppas det.