Gott nytt år

Så här på årets sista dag vill jag bara passa på att önska alla ett Gott nytt år....och visa bilder på att vi verkligen fick en vit vinter till slut..











Bilder från ett översnöat Ålidhem.

Gott nytt år :-)

Snö

55 centimeter snö har det kommit det senaste dygnet här hos oss i Umeå...ganska härligt men nu får det väl räcka ett tag. Försökte mig på en promenad idag men ides inte pulsa mig fram så det blev en mycket kort sväng till soprummet och runt kvarteret :-)
Har inte sett till traktorn sedan i morse då den for fram en sväng här på gården och till ingen egentlig nytta heller för snön fylldes på lika snabbt som den skottade. Antar att snöröjningen väntar tills det att snöandet avtagit något..
Kallt är det också...och kallare lär det bli...just nu 16 minusgrader och alldeles för kallt för min del. Imorgon hoppas jag det är lite mildare ute eftersom jag tänkt mig ut på stan en sväng...
Skönt i alla fall att vara långledig...ska inte jobba igen förrän den fjärde januari...ska ägna denna ledighet till att läsa böcker, se på film och lata mig, traska bort lite skumtomtar och annat julgott som satt sig runt midjan och...skaffa mig nya glasögon..IGEN..rackarns åldersförändringar...hoppas jag kan klara mig åtminstonde något år framöver sedan. Det finns ju annat här i livet man vill lägga sina snålt sparade penningar på också...
I morgon tänker jag nog rikta in mig på att hitta en snygg tröja...på rea hoppas jag..
Men nu blir det tv och någon av filmerna som erbjuds i kvällens tv-meny...en kopp varmt gott the och en varm filt över axlarna...tack och lov behöver jag inte ut i kylan..
Ha´re gott och ta hand om varandra :-)

Julafton

Julafton är över för i år. Vi har haft en mycket trevlig kväll hemma hos syster yster med familj där vi ätit gott och bara umgåtts. I morgon blir det middag hos min yngsta syster och det ser jag också fram emot. Vi blir många fler då alla systrar med familjer och föräldrar får träffas och rå om varandra..
Den här julen känns det extra viktigt.


Tomten

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Viktor Rydberg

Anna-Lena

Min vardag och mitt liv..

RSS 2.0