Kattliv

Satt och tänkte på fru Katt häromdagen....eller framförallt tänkte jag på hennes tre söta små ungar som jag tillbringade hela sommaren och en bra bit in på hösten med. Fru Katt fick ju fyra stycken små kattbarn som hon inte riktigt visste vad hon skulle göra med....en dog i späd ålder men de övriga tre växte upp till kaxiga söta busiga individer, alla jättesöta och sociala trots att fru Katt inte var den bästa föräldern....eller kanske just därför. Fru Katt var nämligen inte som alla andra katter....men det är en helt annan historia....

Bosse, Bettan och Bibbi heter dom små....alldeles fantastiska  kattpersonligheter.
Bosse, den största av dom alla...gul och vacker..föddes sist men var nästan dubbelt så stor och som har varit den som tagit för sig av livet...och struntat i mamma katts griniga  uppsyn. När han ville äta, då åt han...oavsett om det innebar att han skulle hänga sig fast i en spene eller knuffa undan syrrorna....och låg obekymrat och snarkade ovanpå de andra två där det var som varmast och mjukast. Duktigast...var den som först hittade lådan och gjorde sedan aldrig några misstag.
Bettan, den minsta, som under hela uppväxten var den som var lite vimsig och samtidigt mycket tuff då hon hela tiden skulle hävda sig mot ffa brorsan. Hittade inte lådan eller kissade utanför då hon väl hittade den..hon var den jag fick leta efter eftersom hon hade en tenden att  krypa in och somna på olika gömställen...listan kan göras lång.
Bibbi, den svarta, som blev min favorit och stannade längst i hemmets vrå....Bibbi som bara ville äta gröt och leverpastej...och som, trots sin storlek, tog störst plats i sängen..och som behövde kattlådor i varje rum för att , när det blev bråttom....då blev det verkligen bråttom...och då var det bäst att det fanns en låda nära...

När man lever med en kull kattungar då upptas verkligen hela ens tid av just kattungarna och deras behov. Det är mattider och lådrengöring och massor av lek och närhet....och uppfostran... då mamma katt inte riktigt visste hur hon skulle göra. Men trots det var jobbigt och dyrt så var det ändå en tid jag inte skulle vilja vara utan.
Idag bor alla tre ungarna hos nya mattar och hussar som fortsätter att älska och vårda och leka med Fru Katts barn och jag är dom evigt tacksamma för att just dom ville fortsätta det jag påbörjat.

image4
image5

Söta eller hur?
Nog om detta, nu är det dags att göra helt andra saker....
Go´kväll

Så var det lördag kväll...

och här sitter jag och skriver uppsats. Roligare saker kunde man väl haft för sig..men detta är något som måste göras och det finns ingen återvändo.
Men jag kan inte låta bli att tänka lite avundsjukt på vänner och bekanta som ikväll kanske istället sitter och äter middag tillsammans till ljuset av levande ljus...eller....besöker jazz-festivalen och kanske svänger runt sina lurviga i en yster dans....eller sitter på en trevlig pub och bara umgås.
Nä inte för att jag vill låta bitter och avundsjuk...jag har ju faktiskt själv valt att göra det här och ska genast sluta upp med att gnälla. Jag ska duktigt fortsätta att skriva en stund till, sen tar jag fram godispåsen och sätter mig i soffan och avnjuter någon bra film på TV.
Med hopp om en fortsatt produktiv lördagkväll. Ha´re gott.

Skogens konung...

....är det älgen eller björnen?  I vilket fall som helst så var jag i dag ute i skogen för att plocka svamp med min väninna. Hon är en mycket erfaren svampplockare och hon hittade snabbt de första trattkantarellerna....för mig tar det oftast en stund av vandrande fram och tillbaka innan jag får syn på de första svamparna...och idag var jag nog lite okoncentrerad, eftersom jag kände att jag ville hålla ett öga uppåt också då jag är mycket rädd för att träffa på en björn....  Men väninnan plockade raskt vidare och försvann ur synvinkeln rätt snabbt, så helt plötsligt kände jag mig ganska ensam där i skogen....och rädd för att jag kanske inte var ensam.....med allt björn-prat som varit under hösten och alla otrevliga händelser som skett där björnen varit inblandad så kanske det inte är en helt obefogad rädsla. Så jag traskade omkring där i min i övrigt så bekanta och trygga skog och försökte hitta trattkantareller....men det säger ju sig självt, att med ett öga uppåt och ett neråt så blir det inget bra slutresultat...men kaffet var gott och smörgåsen likaså.....och jag fick ju motion och frisk luft.....sen så har jag en givmild väninna så jag hade svamp med mig hem också  :-)
Men nu får skogen med alla dess innevånare....både svampar och djur...vara i fred för mig resten av året. Jag  traskar hädanefter endast på upplysta stråk i stadsmiljö. I alla fall till nästa höst :-)

Anna-Lena

Min vardag och mitt liv..

RSS 2.0