December

Så har vi kommit till december. Ytterligare ett år har snart passerat och mycket har hänt. Jag inledde 2016 med hundra dagar sockerfritt leverne..Jag var så nöjd med mig själv och mådde fantastiskt bra utan att stoppa i mig onödigt socker.  När hundra dagar hade gått så började jag om...till att börja med i liten skala...glass och choklad...trodde då i min enfald att jag skulle kunna hålla mig till det men snabbt var jag tillbaka i godisträskets lockelser. Jag åt friskt av allt som kom i min väg, jag fattar bara inte varför, men jag kunde inte låta bli..
Huvva.
Under hösten började jag känna att detta inte var hållbart. I klimakteriets övriga hormonsvängningar bidrar ju sockret till ännu mer obalans och mitt mående var verkligen på väg ner. Trött och sliten däckade jag i soffan framför tv´n med handen i godispåsen nästan varje kväll... Det säger ju sig själv att så kan man inte hålla på!
Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen.
Sen fyra veckor tillbaka äter jag inte godis, undviker kakor och bullar och försöker hitta till en mer balanserad kosthållning. Jag tillåter mig att ta en och annan mörk chokladbit emellanåt men då ska den vara över 70% kakao...inget annat..och inte varje dag! 
Min målsättning med detta är inte att bli helt sockerfri...jag känner mina begränsningar. Men jag vill komma ifrån det sockersug som styrt mig och fortfarande till viss del styr mig.
 
Tänk...för första året på jag vet inte hur länge så har jag inte ätit en endaste skumtomte...heja mig :-)
 
December ja...på söndag är det andra advent och hos mig står tomtarna på plats, jag har klätt granen och tänt en massa ljusslingor. Levande ljus sprider stämning på kvällen och hjälper mig att stå ut denna mörka årstid..
 

 
Petra%2520Wahlund
2016-12-02 @ 22:01:18

Socker är verkligen ett riktigt gift.. Lycka till! Jag klarar ofta inte att sluta. Speciellt inte denna mörka årstid..

Svar: Tack! Jag hoppas på uthållighet och att jag inte trillar dit igen...
Anna-Lena




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Anna-Lena

Min vardag och mitt liv..

RSS 2.0