Kattliv

Satt och tänkte på fru Katt häromdagen....eller framförallt tänkte jag på hennes tre söta små ungar som jag tillbringade hela sommaren och en bra bit in på hösten med. Fru Katt fick ju fyra stycken små kattbarn som hon inte riktigt visste vad hon skulle göra med....en dog i späd ålder men de övriga tre växte upp till kaxiga söta busiga individer, alla jättesöta och sociala trots att fru Katt inte var den bästa föräldern....eller kanske just därför. Fru Katt var nämligen inte som alla andra katter....men det är en helt annan historia....

Bosse, Bettan och Bibbi heter dom små....alldeles fantastiska  kattpersonligheter.
Bosse, den största av dom alla...gul och vacker..föddes sist men var nästan dubbelt så stor och som har varit den som tagit för sig av livet...och struntat i mamma katts griniga  uppsyn. När han ville äta, då åt han...oavsett om det innebar att han skulle hänga sig fast i en spene eller knuffa undan syrrorna....och låg obekymrat och snarkade ovanpå de andra två där det var som varmast och mjukast. Duktigast...var den som först hittade lådan och gjorde sedan aldrig några misstag.
Bettan, den minsta, som under hela uppväxten var den som var lite vimsig och samtidigt mycket tuff då hon hela tiden skulle hävda sig mot ffa brorsan. Hittade inte lådan eller kissade utanför då hon väl hittade den..hon var den jag fick leta efter eftersom hon hade en tenden att  krypa in och somna på olika gömställen...listan kan göras lång.
Bibbi, den svarta, som blev min favorit och stannade längst i hemmets vrå....Bibbi som bara ville äta gröt och leverpastej...och som, trots sin storlek, tog störst plats i sängen..och som behövde kattlådor i varje rum för att , när det blev bråttom....då blev det verkligen bråttom...och då var det bäst att det fanns en låda nära...

När man lever med en kull kattungar då upptas verkligen hela ens tid av just kattungarna och deras behov. Det är mattider och lådrengöring och massor av lek och närhet....och uppfostran... då mamma katt inte riktigt visste hur hon skulle göra. Men trots det var jobbigt och dyrt så var det ändå en tid jag inte skulle vilja vara utan.
Idag bor alla tre ungarna hos nya mattar och hussar som fortsätter att älska och vårda och leka med Fru Katts barn och jag är dom evigt tacksamma för att just dom ville fortsätta det jag påbörjat.

image4
image5

Söta eller hur?
Nog om detta, nu är det dags att göra helt andra saker....
Go´kväll




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Anna-Lena

Min vardag och mitt liv..

RSS 2.0