Idag har jag varit till frissan. Har åter stoppat den naturliga utvecklingen och åldrandet på obestämd framtid....ja, jag pratar om mina grå förstås. De grå stråna som bara ökat i omfång och fullständigt nästan tagit över i kalufsen. Kan inte fatta det, jag som en gång hade så fin naturlig färg på håret. Tror det var rödbrunt.....det var ju så länge sedan jag såg det så jag minns knappt längre...
Och efter åratal av hennafärgning, hårtoning och slingor så är det ju ett under att man har något hår kvar överhuvudtaget :-)
Men det har jag...och ganska mycket dessutom...det är bara så synd att det är grått...
Kommer ni ihåg Magnus och Brasse? Sjöng dom inte nåt med... grå ...grå ...grå...? Hmm...
Ja hur som helst så är det väl en himla tur att man i dag faktiskt kan välja själv. Ett tag, i ett svagt ögonblick, lekte jag faktiskt med tanken att börja bejaka mina grå strån och låta dom bli en del av min vardag....herrejistanes ändå. Tur jag har en klok frissa, hon sa till mig att det är alldeles förtidigt....det kan man göra när man fyllt sextio eller nåt...Puh, så skönt. Jag väntar glatt ett tag till.
Så idag har jag färgat håret i två nyanser av brunt...en lite ljusare på toppen...eller kalotten...och lite mörkare under. Syns knappt någon skillnad men enligt min frissa blir den ljusare nyansen uppe på knoppen en bra övergång mot den gråa vardagen...när den behagar dyka upp.
Hoppas den dröjer :-)
Snart är det fredag.
På lördag ska jag plocka svamp...på mitt allra hemligaste ställe :-)
Ha´re gott